Frasse - West Highland White Terrier

( 1983 - 1997 )

En berättelse om en fin hund i text, bild och lite film

Frasse, en westie Hej, det är jag som är Frasse! Här är jag fem år gammal och i mina bästa år, ung, stark och vacker. Som liten bodde jag i Kårsta med min husse, han hade köpt ett gammalt torp som skulle renoveras och tillsammans jobbade vi dagar och kvällar med att få allt i ordning. Jag hade full koll på allt vad husse tog sig för, ibland blev det tokigt och han fick göra om och göra rätt. Som hund var det underbart, en stor tomt att springa runt på, nyfikna kossor gick på ängarna och att springa längs syrénhäcken och skälla på allt och alla som gick förbi var kul. Husse försökte säga åt mig att hålla tyst, men det brydde jag mig inte så mycket om. En gång kom det ett par tjejer ridande på varsin häst, då gjorde jag ett av mina roligaste bus. Skällande och springande i full fart lyckades jag ta mig ut genom häcken och ut på åkern där jag fortsatte att jaga hästarna. Husse upptäckte mig förstås och kom springande och skrikande efter mig, men han lugnade snart ner sig igen när det visade sig att han blivit mest rädd för att jag skulle kunnat råka illa ut. Bilar på vägen, trampad av hästarna och annat elände som han svamlade om.

Spela fotboll var roligt, jag hade en liten blå boll i plast som jag snart hade bitit hål på. Husse hade inte lika mycket ork som jag, men han kämpade i alla fall på. Dragkamp med en handduk var också kul och ibland när jag fick ett tuggben brukade jag snabbt gräva en grop och gömma det, lite trist att jag själv inte alltid kom ihåg var jag hade gömt det. Vinter och snö var väldigt roligt, husse kastade snöbollar som jag jagade efter och snabbt bet sönder. Min vackra vita päls hade en otrolig förmåga att samla på sig snö som fastnade likt kardborrar under magen och på benen. Då brukade jag få stå i duschen, men det gjorde ingenting för då visste jag att det skulle bli dragkamp med den blöta handduken efteråt. Hade jag riktig tur så kunde husse även ta fram kartongen med hundkex. Att jaga hundkex var en av mina favoritlekar, fånga det i munnen sedan själv kasta iväg det och jaga efter, fånga det igen och hålla på så där innan jag till slut smaskade i mig alltihop.

Det fanns förstås läskiga grejer också. De där tjejerna med hästarna hade också två skrämmande Dobermann-hundar, tråkigt nog så var vi tvugna att passera deras gård på vår promenad. En gång hoppade de över sitt staket och kom fram och tryckte ned mig i marken. De ville kanske bara göra klart att det var de som bestämde, för ingenting mer hände. Jobbigare var det med Felix, en Golden retriver som bodde i en annan stuga nära oss. Han hade rykte om sig att gärna bita andra hundar. Vi var grannar i flera år utan att han gjorde någonting, men en dag när jag glatt kom traskande med en pinne i munnen kom han utfarande på vägen framför oss och högg snabbt tag i mitt högra lår. Han vägrade släppa trots att husse och Felix matte gjorde allt de kunde för att få honom att släppa greppet. Hur det gick till vet varken husse eller jag men till slut så var jag i alla fall fri. Dessvärre var det ett stort hål i benet så jag fick åka till djurakuten där de fixade till skadan. Alla stora hundar är inte läskiga, en bit bort på vägen bodde en vinthund med långa snabba ben, jag tror att husse var lite småkär i matten till den hunden. En gång var vi ute och sprang tillsammans på bondens äng, men med mina korta ben hade jag naturligtvis ingen chans i en sådan tävling.

Frasse och husse Efter sex år så är vi klara med renoveringen av det lilla torpet och det är dags att flytta. Nu är jag lite besviken på husse, han har nämligen träffat en tjej och de har haft bröllop och gift sig. Borta är dagarna med hundra procent fokus på mig, min boll, mina hundkex och väldigt trist är minskningen av "hundstundstider". Hittills har jag när som helst kunnat krypa upp i husses knä, eller ligga tätt intill i sängen. Men nu måste jag dela husse, inte roligt om jag får säga det själv och det gjorde jag just. Jag förstår inte vad det är som är så kul med den här nya människan, hon är faktiskt lite rädd för mig och en gång passade jag på att nafsa henne i foten, det var roligt.

Hur som helst så är det bara att gilla läget och jag får följa med på resa ut i landet för att leta efter ett nytt hus att bo i. På bilderna här nedanför ser ni mig vid Kyrksjön i Vissefjärda och när jag åker roddbåt i Paradissjön i Värmland, där tar jag mig också ett dopp och en liten simtur. En gång var jag nära att bli påkörd av en bil. Husse hade parkerat och släppt ut mig ur bilen, sedan vet man inte vad han höll på med, men jag kunde i alla fall själv vandra iväg och helt plötsligt befann jag mig ute på riksvägen. Tur att kvinnan som körde bilen som kom emot mig hann stanna och ilsket tuta. Nu blev det fart på husse som skamset kom lommandes och fick en hel skopa ovett av paret som satt i bilen.

Jag ska passa på att berätta om en annan resa som husse tog mig med på medans vi fortfarande bodde ensamma i det lilla torpet. Vi skulle titta på "norrland" tillsammans med en familj som vi ibland åt pannkakor hos på torsdagar. De hade husvagn, men vi skulle sova i bilen. Nära Skellefteå blev det övernattning i en skog med så mycket mygg så jag tror att husse var vaken hela natten och smällde myggor mot bilfönstren. Efter det blev han lite sjuk och fick sova ett par nätter i husvagnen. Färden gick vidare mot Luleå och sedan var det någon som tyckte att Arvidsjaur vore roligt. Myggor i skogen var ingenting mot det som väntade nu. Väl framme så fick jag lära känna horder av små flygande blodsugande kryp som de kallade "knott". De anföll mig från alla håll och jag blev helt panikslagen och skrek allt vad jag kunde. Husse fattade då ett mycket klokt beslut och hyrde en liten mygg- och knottfri övernattningsstuga. Som tur var så tog det här galna äventyret slut nu, för av någon outgrundlig men härlig anledning så fick husse stora bekymmer med en värkande visdomstand och vi kunde återvända söderut för att låta tandläkaren dra ut eländet.

Frasse, en westie i Värmland Här är mitt nya hem, en liten gård i Värmland dit vi flyttar på hösten 1989. Massor av jobb för husse som sätter full fart med upprustning av huset. Han skaffar till och med en grävmaskin och jag kan bara ligga och titta på när han gräver och gräver, det är tydligen någon sorts anläggning för kiss och bajs som skall fixas. Jag förstår inte det där, det finns ju så mycket buskar att kissa på och att välja plats när man behöver göra nummer två brukar jag inte bry mig om, behöver man så behöver man.

Frasse, en westie, en buske För mig var det inte så mycket att hitta på här ute på landet och när husse redan efter ett år sa att vi skulle flytta igen så blev jag faktiskt glad. Tydligen hade husses fru inte heller gillat läget, så vi styrde kosan söderut och hamnade så småningom i Nyköping. Där fick jag en egen tomt igen, med fin gräsmatta och mycket buskar och träd. Det fanns även en liten grop med sand, men den sa husse att jag inte fick vara i för den var bara till för två nya familjemedlemmar som på små fötter sprang omkring i huset. Nu var vi alltså fyra stycken som alla skulle dela på husse. Klart att det var lite jobbigt, men jag började ju bli lite äldre och orkade inte springa omkring och busa som förr. Det var i alla fall underbart att själv få springa ut på tomten för morgonkissningen. Där fanns också gott om folk som jag kunde skälla på, en och annan katt att jaga efter och så trädgårdsmästaren förstås som höll på med blomsterodling på granntomten. En gång blev jag retad av ett gäng småpojkar, ledda av den ökände "Morbror Fredrik". De bodde lite längre ned på vår gata och när de såg mig ute på tomten så började de gapa och skälla allt vad de orkade. Men vem kom då farande om inte husse, som skällde och gapade även han och småpojkarna fick full fart därifrån.

Frasse, westie, Stigtomta Livet blev ganska lugnt och skönt nu, ja frånsett ålderskrämporna som började komma. Varje nyårsafton var det däremot inte alls lugnt, riktigt läskigt skulle jag säga. Redan som liten var jag rädd för åskan och blixten. Husse brukade ta med mig ut i bilen där vi sov tillsammans tills ovädret var över. På det här nya stället var det många familjer som tyckte det var kul att skjuta raketer och slänga smällare. Det tyckte inte jag om, min kropp började darra och skaka så fort jag hörde ljuden från fyrverkerierna. Det här huset hade en källare och där gömde jag mig tillsammans med husse tills smällandet var över. En nyårsnatt prövade husse något annat, av veterinären hade han fått ett piller som jag fick äta för att lugna mig. Men det höll på att gå riktigt tokigt, det var alldeles för starkt och jag tuppade av helt och hållet. När jag vaknade igen så berättade husse att han varit orolig för att jag skulle ha dragit min sista suck.

Hur som helst så blev mina sista år här på jorden ganska bra, så länge jag orkade så kunde det bli lite fotboll på sommaren, promenader i skogen och på vintern kunde jag jaga snöbollar som förr i tiden. Det är dags för mig att avsluta den här berättelsen om mitt nära fjorton år långa liv som hund på jorden för trettio år sedan. Tills sist blir det lite mer bilder och några filmsnuttar.

Vill du ta reda på fakta och lära dig mer om hundrasen "West Highland White Terrier" så kan du besöka Westiealliansen och Agria.

Köptips! - Den här villan från 1937 kan överlåtas med alla inventarier, inredning, möblemang, konsten på väggarna och bilen i garaget. "Doktorn i Mariannelund", ja det här huset beboddes både av praktiserande doktorer och veterinärer under åren 1940 - 1987

Rymlig och väldisponerad bostad i klassisk funkisstil, stor uppvuxen trädgårdstomt, balkong i soligt söderläge, garage med arbets- och redskapsrum, laddstation för elbil(11kW), spa-avdelning i källaren med bastu och bubbelbad.

Epost till säljaren!

START - Ellis Wallin - Birger Strååt - Bengt Hillgrund - Johansson(oidentifierad) - Ancistrus, en mal - Relax II - Matbord 1950-tal - Brudspirea - Sibirisk ärtbuske - Kajsa, en kanin - Klarbär - Spabadkar, massage - Bastu, Träbyggarna i Kalix - Från stock till intarsia - Torp med torrdass - Ford Mondeo ST 220, V6 - Hamla en lind - Frasse, en westie - Stolar retro-antikt - Alfie, en teddybjörn - Barbie, tecknad action, romantik

Följ länkarna till övriga sidor på "funkisvilla.com".